tiden går fort, trots att den ibland tycks snigla fram. vi har här i huset besök av mammas kusin med familj.

det är inte så att jag mår dåligt. men som en av mina enda vänner (pensionär) sa idag; - när man är ung tycks livet långt och när man blivit gammal är allt som en konstig dröm. allt har gått så fort.

jag kanske blir som jag umgås. majoriteten av mitt umgänge är 80 år eller mer om man bortser från övriga personalstyrkan på hemtjänsten där majoriteten bara är 40 år eller mer. det finns någa undantag bland sommarvikarierna dock.

min dialekt har blivit betydligt bredare och jag skriker ofta då jag pratar, jag glömmer lätt att inte alla personer i min omgiving hör dåligt.

anna kommer hem på torsdag. det ser jag fram emot.

helgen bjöd på 25 års fest hos malin i färila, alkoholintag, utgång, och beslut som fått konsekvenser.

juni har ändå varit en månad full med aktivitet.

- jag har hunnit jobba 90 timmar (varav 20 timmar storhelg!)

- jag har varit på roadtrip med lauren längs höga kusten

- jag har turistat med lauren i lilla järvsö (lincafé, jarseklack, zoo, torön, kanotfärd, promenader...)

- jag har besökt moderna museet (m lauren och sara)

- jag har åkt båt i stockholmsskärgård/(m lauren och sara)

- jag har hälsat på dan i sandviken

- jag har säkert gjort något mer...

typisk svensk sommar med brist på värme och blogguppdateringar.

det som rör sig i mitt huvud för tillfället är bland annat någon slags tio-års plan över mitt liv, som jag känner mig lite stressad över för tillfället. lite är en underdrift. alla verkar vara påväg någonstans med drömmar eller bara nöjda med sin tillvaro som den är. det är inte jag. jag har börjat inse att jag pratar mycket om vad jag vill men i själva verket kanske inte har en aning.
såg ett program om ett gift par, som båda var kring 90. de var lyckliga. de trvides. egentligen är det det enda jag vill ha. bara vara nöjd. 

att jobba på hemtjänsten har sina nackdelar. jag inser vilken av dessa personligheter jag kommer att representera om jag blir gammal. ensam, bitter oc otrevlig. det är dags att ändra på det. men då måste jag göra något som jag absolut inte tycker om. --- börja planera och fundera över vad jag vill.

jag vet vad jag vill. men hur blir jag nöjd?

jag känner mig mera ensam. och det är det jag menar jag kommer bkli tanten som har vänner och släktingar som hälsar på men som ändå klagar. 

jag har nämligen ingenting att klaga över.

muntert inlägg för att vara det första på nästan en månad eller hur? 

nu ska jag åka till flygplatsen för att hämta upp den vackra amerikanskan just nu på planet från det vackra san sebastián! typiskt att min självdiciplin är vad den är och skrivuppgifter ännu kvarstår som jag måste ta tag i samtidigt med tvätten klockan 07.00 imorgon.

imorn är det dessutom fest. den sista för terminen i umeå. missa inte det. dyk upp! 

jag är sjukligt rädd för björnar. det begränsar mig ofta då jag faktiskt gillar att vara i skogen. här i umeå är jag inte så rädd, men i karsjö. vi har även en skogsstuga på brännvinsmyren hemma i sörbyskogarna, där har jag inte varit på flera flera år trots att jag verkligen gillar att ta med en picknick korg och ha en trevlig stund mitt i djupa skogen. det går inte. jag kan inte.
jag tror att fobin föddes när jag var runt 10 år gammal och hade en väldigt verklig mardröm om en björn. bilderna av denna dröm är fortfarande väldigt väldigt starka. det spelar ingen roll hur mycket man försöker tala om för mig att risken att man ska träffa på en björn är minimal och om man mot förmodan skulle göra det skulle den förmodligen bara dra därifrån. jag vet det. jag vet det mycket väl, men det spelar ingen roll. jag måste ändå leva ett jävla liv varje gång jag går i skogen i syfte att skrämma bort alla björnar vars ända mål i livet är att skada mig eller äta upp mig. det mänskilga psyket är märkligt.

sommaren är här idag. första juni, strålande sol och värme. ett bakislyckorus tog min trippandes runt nydalasjön. nu är det endorfinbrist.

imorn ska jag jobba på förskolan. kommer inte riktigt ihåg vilken tid det var (de ringde i fredags eftermiddag!). jag måste verkligen ta tag i plugg nu. sista rycket. på tisdag kommer min amerikan :) 

är som jag är. fyllebloggande för tillfället. tycker inte om många ikväll. till en början gjorde jag det, men det vände. tycker inte ens om de jag egntligen tycker om. jag är helt konstig. förstår inte. kan nån berätta hur jag fungerar?!? skulle underlätta.

nu ska jag krypa ner och gömma mig. får se om jag törs upp imorn.  

när jag dricker alkohol blir jag väldigt fysisk. väldigt fysisk. jag har väl inte reflekterat över det särskilt mycket tidigare, vetat om det har jag, men inte tänkt så mycket över det. elle gillar inte mina fyllepussar. helt förståeligt då de är slemmiga, närgångna och aldrig kommer ensamma. hon får påpeka rätt ofta under utekvällar att jag inte får pussa henne. i fredags var det ett samtalsämne igen, varpå jag demontrerar för en annan person på nh hur fyllepussarna går till och elle säger; VISST ÄR DET OBEHAGLIGT?!

jag har full förståelse för detta. men det är som om jag inte kan hejda mig. hålla vänner i handen och pussa dom på munnen är aktiviteter jag ägnar alltför mycket tid åt med tanke på hur detta kan uppfattas. igår var det storfika här. vi kom in på mina fyllepussar och anna berättar att hon fått nån slemmig puss av mig på nh. vill jag vara den personen som överfaller folk? jag tror inte det. jag ska sluta fyllepussas.

nu var det ju faktiskt så att jag skulle plugga och inte blogga.  

jag valde att vara ärlig då jag ringde min handledare imorse och talade om att jag inte kommer. jag ligger efter med uppgifterna. hon tyckt det var helt okej. ärlighet varar längst heter det. vi får väl se vilka konsekvenser denna ärlighet kan få.

nu ligger jag fortfarande i sängen med datorn i knäet. måste ta tag i saker idag.

drömde förövrigt inatt att den mittersta lådan på mitt skrivbord (som är låst) helt plötsligt var öppen. kommr bara inte ihåg vad som fanns däri. irriterande.