jag vill ha tips på en bra bok, och det nu! hjälper ni mig?

Uppdatering:

• ganska mycket fest
• ganska mycket fylleånger
• ganska mycket jobb
• ganska mycket bekräftelsebehov (har "om jag inte syns, finns jag inte" blivit till en lag för mig?)
• ganska mycket uttråkad
• ganska mycket ont i fötterna
• ganska mycket mat
• ganska mycket år fyller jag snart
• ganska mycket bakis just nu
• ganska mycket turister
• ganska mycket ensamhet
• ganska mycket funderingar
• ganska mycket regn (för att vara järvsö)
• ganska mycket sol
• ganska mycket barn
• ganska mycket sömn
• ganska mycket trött
  
• ganska mycket hår (har inte klippt mig vå väääldigt länge)
• ganska mycket tjat

ganska mycket tråkigt inlägg...

jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte.

man kan väl säga att pakten jag och dan skapade och höll (väldigt länge) har sedan den bröts spårat ur lite grann.

ändrade planer till helgen. fest lördag. mys fredag.  Anna och Janna kommer på onsdag kväll. underbart.

låg.

ja den har böjatnu. om mindre än en vecka kommer sara!

nu är jag hungrig.

puss/k 

jobbar jämt, utan överdrift. lyckats byta till mig en ledig dag på måndag dock. det ska bli skönt för på söndag kväll blir det partysöndag och häng med nio andra brudar. grymt. behöver sånt när det enda jag upplever är saker som sker runt zoo. lagom kul i längden. dessutom högsta högsäsong och personalbrist. kaos utbryter då och då. idag fanns ingen tid för lunch, så vid fyra KASTADE jag i mig en macka. rösten var vid det laget påväg att helt gå sönder och jag nyste var tionde minut. ikväll har jag kurerat mig med vitlöksmacka och grönt te.

martin och sofia är här, med kornet. och johanna och mats har vart här med lille simon. i övrigt är kusin a här över helgen igen. men han lär jag inte se så mycket av. ögonen svider, näsan rinner, öronen piper och halsen skaver. 

puss, tack, hej...

blev full igår. hade begränsat antal öl med mig i syfte att vara ganska "klar". men det är generösa vänner i karsjö.

festen innehöll allt en festkväll bör innehålla. vänner, skratt, alkohol, grillning, sång, nakenbad, lägereld. lyckat!

idag skitbakis på jobbet. orkar inte skriva mer. måste sova. 

Emme och Pad Passion på strandfest i Karsjö. stort.

jag råkar nämligen veta att det är fler än tre personer som regelbundet läser min såkallade blogg. och bara TRE har röstat i min FANTASTISKA omröstning om min personlighet. jag hoppades här komma till bättre insikt i hur andra ser på mig, men det ser ut som om jag får ge upp...

besvikelse.

årliga strandfesten karsjöbandstrand på lördag. manlake beach 2007, det kanske kan bli något det. kusin a kommer hit enbart för den. stort.

nu ska katten sova.

ps. till dan; jag kunde inte svara i mobilen för att jag sitter och skriver rent min mors cv, och hon sover i rummet intill. ville inte störa. kanske ringer dig nu. om jag orkar.

var bara tvungen...

Hattifnattar är ett slags väsen i Tove Janssons böcker om mumintrollen, och förekommer nästan uteslutande i grupper (dock alltid i udda tal), vilket är skälet till att de oftast skrivs i plural.

Över Hattifnattarna verkar vila någon typ av förbannelse. De befinner sig ständigt på resa i sina båtar, blickande hålögt mot fjärran i hopp om att deras mål skall manifestera sig, så att färden äntligen tar slut, något som tyvärr aldrig inträffar. Under färden talar de aldrig med varandra; det är över huvud taget tveksamt om de besitter denna förmåga till kommunikation, eftersom de synes vara avgjort telepatiska. De saknar förmodligen också samtalsämnen.

De utgör någon typ av blandning av biologisk organism och elektriska katalysatorer, och laddar upp sig en gång per år under närmast religiösa former, på en obebodd ö, vilken vid denna tid ofta är föremål för blixtnedslag. Under närmaste tiden efteråt är det skadligt, kanske förenat med livsfara, att komma i beröring med en hattifnatt, eftersom de då kan avge oerhört starka strömstötar, vilka under alla förhållanden avgjort leder till brännskador.

Under Muminpappans stormande ungdom påstår han sig ha seglat med hattifnattarna, något han gärna påtalar med en respektingivande min, utan att därmed egentligen tala om varför eller för vilket syfte. Det har dock vid flera tillfällen framgått att denna tid med hattifnattarna delvis är roten till en inre oro och rastlöshet, eftersom dessa resor under hans ungdom synes ha präglat honom starkt. Möjligen är det också så att han medvetet vill uppnå att respektive åhörare skall se det mystiska i denna historia hellre än att med full kunskap vara insatt i dess detaljer.

Mumintrollet är till sin natur vänfast, äventyrlig och intresserad av det mesta, men samtidigt ganska ängslig av sig. Han vågar sällan ge sig ut på äventyr på egen hand. I muminböckerna kan man följa hans personlighetsutveckling från en liten pojke som tyr sig till sin mor i Småtrollen och den stora översvämningentill en ung person som börjar bli vuxen och själv vågar ta itu med sin rädsla i Pappan och Havet.

Muminmamman Avbildas alltid med sina två typiska attribut - den svarta handväskan och det randiga förklädet.

Hon symboliserar den "lugna källan" och kan alltid få Mumintrollet och hans vänner att känna sig lugna.

Muminpappan I sin ungdom var han väldigt äventyrlig av sig, något som ofta fortfarande lyser igenom även sedan han har stadgat sig som familjefar. I muminserierna bär han nästan alltid hög hatt.

Snorkfröken är Mumintrollets flickvän. Hon är mycket söt och snäll, om än ganska fåfäng. Hon är egentligen inte ett mumintroll, utan en snork, men snorkarna är väldigt nära släkt med mumintrollen; den enda skillnaden är egentligen att snorkar ändrar färg med sin sinnesstämning, medan mumintroll alltid synes vara vita. Snorkfröken har en bror som heter Snorken.

Snusmumriken är en vänskaplig ensling och äventyrare som vandrar söderut när vintern kommer. Ofta ses han sittande på bron i Mumindalen, spelandes på sitt munspel. Han påstår att han skulle vara trött på äventyr och bara vill leva ett lugnt liv men de som har läst berättelserna om Mumintrollen och analyserat Snusmumriken märker att detta inte alls stämmer. Snusmumriken kan inte alls leva ett lugnt liv utan befinner sig hela tiden på resande fot, just för att upptäcka världen och finna äventyren. Vad som händer på hans långa resor brukar sällan framgå. Det enda man vet är att han har rest i stort sett jorden runt. Han är vän med alla och karakteriseras av sin gröna solkhatt och mångfaldiga historieberättande.

Lilla My Retas ständigt med Mumintrollen. Hon är lillasyster till Mymlan och hon är ett litet busfrö som gör som hon vill. Ändå kan hon ställa upp för Mumin om han behöver hjälp och hon är inte elak utan bara busig. Lilla My kan också bli riktigt arg ibland och då bits hon.

När Tove Jansson själv var liten var hon ganska lik lilla My.

Lilla Mys syster heter Mymlan. Hon är mycket förtjust i män. I de tecknade serierna ser man henne ofta med kärleksbekymmer. Lilla Mys bror är snusmumriken, ett faktum som bara nämns i förbifarten i boken Muminpappans memoarer.

Sniff Sniff skulle kunna liknas vid en hybrid mellan en råtta och en känguru. Hans karaktär är att han är feg men blir mera modig då han får första bästa chans att bli rikoch berömd. Dessutom älskar han allt som blänker. Innan han adopterades av Muminfamiljen var hans bostad en jordkula.

Stinky elak.

Hemulen

Hemulen är en skygg individ som håller sig lite för sig själv. Han bär en lila klänning som han ärvt av sin faster. Sedan han uttömt filatelins möjligheter grips han i Trollkarlens Hatt av ett lika brinnande intresse för botanik.

I boken Sent i November spelar Hemulen en viktig roll, där han symboliserar motsättningen mellan trygghet och äventyr.

Rasen Hemuler är snarlika mumintroll men smäckrare, de symboliserar i Tove Janssons böcker ordning, paragrafrytteri och myndigheter. De vill inordna sin omgivning i fack och blir lätt fanatiska.

Mårran Hon är stor, grå, kall, orörlig och skrämmande.

Mårran fungerar som ett ständigt närvarande hot för invånarna i Mumindalen, men hon är också en sinnebild för ensamheten. Mårran är mycket kall, och allt hon tar på fryser till is. Men där inne längtar hon efter ljus och värme. Men hon förstår inte att ta till sig dem på rätt sätt, utan sätter sig på dem, så att de slocknar och fryser till is. Mårran fungerar som en psykologisk skildring av de mycket ensamma människor, som inte förmår ta till sig kärleken. Deras uppträdande upplevs istället som skrämmande, vilket gör att de förblir ensamma. När Mumintrollet i boken Pappan och Havet äntligen tar mod till sig och vågar närma sig Mårran minskar hennes kyliga hotfullhet.

Filifjonkan är en osäker men rakryggad figur i stort behov av bekräftelse. Tidigare eventuella traumatiska upplevelser tycks ha präglat hennes personlighet och därför är hon ganska skrämd och ångestfylld. Hon bor ensam i sitt perfekt städade och pyntade hus men längtar efter gemenskap och oordning. Hon är dock ärlig och sökande, och hennes ångest inför livets osäkerhet blir allmängiltig och lätt att identifiera sig med. Hon slåss mot de demoner som rister i allas våra själar.

Katten Janson

Bifigur i serien "Bamse". Katten Janson är Farmors katt, som räddades från att drunka av Bamse när han var liten och Farmor nyss inflyttad. Har bott hos Farmor sedan dess. Bamse tänke från början att han skulle heta Katten Jamson för att han jamade så mycket, men Farmor hörde fel och det blev Katten Janson istället. Katten brukar frakta dunderhonung till Bamse i sin lilla vagn och är även känd för att smita med på äventyr genom att gömma sig i honungsburkar och annat. Bästa bråk-kompis med Husmusen, och även kompis med Lurvas och Surre.

stötte på detta på det globala nätet, ett tecken på hur tråkigt jag har ikväll?