jag har en stor skräck som jag länge kämpat med. den grundar sig i min dåliga självkänsla. det har blivit mycket bättre och jag hanterar det ganska bra nu. det är inte så många som känner till detta. men efter detta är det ute. jag har grubblat lite och tycker mig känna en tendens att skräcken tagit över lite för mycket igen. kanske kan man skriva bort den?

jag tror att personer som jag bryr mig mycket om betyder väldigt mycket mer för mig än vad jag betyder för dem. att överanalysera och hitta "bevis" på dettaär jag expert på. det är en väldigt jobbig känsla.

det gör mig extremt bekräftelseberoende och det ber jag härmed om ursäkt för. jag är jobbig. stå ut med mig kära vänner.

det har en annan konsekvens också. jag är nämligen väldigt dålig på att berätta för de mest betydelsefulla prsoner i min omgivning att de är just det. det skulle kunna innebära att de blir rädda och flyr. aldrig igen vill umgås med mig. den idioten. 

igår var vi på spelning. det var jag frida filip och 14 åringar. sen däckade jag på ninas soffa. vaknade till vid sju och visste knappt vart jag var. nu äter jag godis och måste måste plugga. suck.

06.00 ringer alarmklockan

06.15 stiger jag upp

06.53 hoppar jag på bussen

07.15 anländer jag till teg

08.00 äter jag frukost

08.30 går vi ut 

10.10 går vi in 

10.45 äter jag fiskbullar 

12.00 planerar emma och jag 

14.00 går jag mot studenthälsan

15.00 sitter jag hos terapeuten

16.00 går jag åter mot teg

16.15 äter jag en macka

16.45 möter jag min handledare vid förskolan

17.00 personalmöte

19.00 går jag in mot stan

19.27 ringer mamma

19.55 buss 69 mot nydala

20.20 hemma

20.30 ringer emma

20.45 trixar med musik

22.45 skiva bränd inför morgondagen

23.00 övertrött och hungrig

23.30 funderar på sömn. magen svider. elle ÄR knyttet. men vem är hennes skrutt? 

får jag inte vg på praktiken är det nog dags att ge upp lärarprogrammet. jag vill inte vara den som kan läsa boken men sen har tummen mitt i handen som det så fint heter. fattar inte vad jag stressar upp mig för. men imorn får jag iaf lärarbesök.

men om jag inte blir lärare, vad ska jag då bli?

återigen vill jag trycka på paus. tiden rinner iväg för fort. känns som om jag missat något.
jag jämför det med känslan av att jag glömt något då jag ska ut och resa. rädslan för att på flygplatsen komma på att jag glömt passet hemma. i det fallet kan jag ju alltid kolla att passet finns. dubbelkolla.

min cykel är paj. inte sån som man äter utan trasig.

jag misstänker polisstudentens bror. det MÅSTE vara han som förföljde oss och högg sönder mitt däck med en (förmodligen) fällkniv. detta är det mest tänkbara scenario enligt mig. elle vet vart de bor. för att citera elle:

- POLISSVIIIN!

ovanligt trevligt igår. riktigt kul. lite dumt att dricka mer på efterfest.

jag har roligt på fest med dan och elle. jag tycker om er.

just nu diskuterar vi här i soffan elles och mina bekännelser inne på toaletten på gårdagens fest. vad är det med alkohol och bekännelser?

en annan sak jag har funderat över är alkoholens påverkan över ens handlingar. varför gör man som gör ibland?

för att återkomma till min cykel som är paj. jag måste GÅ till praktiken imorgon. GÅ. 

en räddare i nöden hjälpte mig och jag fick skjuts till ersboda. jag sakar frihetskänslan det är att ha tillgång till bil. en stad är en annan stad i bil.

ligger lite långt borta. orkar egentligen inte, funderar till och med på att strunta i det och hoppas att det löser sig ändå.

blev en spontanöl/vinfredag igen. jag är inte svårövertalad. men nu saknar jag lite alkohol för kvällens planerade fest.

skriva ihop littsem. sammanfattningen är det nog dags för nu.  

snart. det återstår två cykelfärder och däremellan en dag på förskolan. det är mycket nu. jag vill mest bara sova och det ska jag göra på lördag.

pedagogisk planering, check!

tack och lov för emma. vi handleder varandra i brist på handledning.

jag var lite av en katastrof idag.

godnatt.