nu är det tomt i mitt familjehem. tomt och tyst. de är i kyrkan. jag stannade hemma.

igår var morfars begravning. den var väldigt fin. enkel och inte alltför högtidlig, precis så som han skulle velat ha den. det var mycket folk. de flesta kände jag igen. några kom dock fram och frågade om jag inte var Katarina?

eehh.. jo?

Ja, jag tyckte väl att jag kände igen dig, känner du inte igen mig?

om jag bara träffat en person innan tre års ålder, hur förväntas jag då känna igen personen i fråga och hur kan de känna igen mig?

nog om detta. det var skönt att få gråta av sig ordentligt. skönt att vara med familjen.

 led med min lillebror (som brutit näsbenet efter att fått stryk i ett hockeyslagsmål) när tårarna gjorde honom snuvig och smärtan tog över.

väl hemma var det glögg och senare middag med hela släkten hemma hos mormor. jag har en underbar släkt. det glöms bort i bland. den är underbar.

vid hemkomsten till jonkes (mitt föräldrahem och även min morfars föräldrahem för den som är nyfiken) inser vi att pappas käraste ägodel en STOR grön sparelefant från föreningsbanken, kommer ni ihåg hur de såg ut? det var alltså den stora sorten, var borta! helt borta. han sparar pengar i denna spargris (elefant) under flera år för att sedan unna sig något för pengarna. sista han tömde den vägde den 23 kilo och innehöll mer än 10 000 kronor. nu hade han sparat i 4 år och den började återigen bli full. borta.

 detta ledde till paranoia och han kollade även kassakåpet. tomt på kontanter. nu kanske nu tänker: vem fan har kontanter numera? pappa. tydligen.

någon jävla idiot har uppenbarligen kollat in morfars dödsannons. fattat att vi inte skulle vara hemma och gjort oss ett litet besök. de måste tagit sig in genom källaren (som vi aldrig låser). men nu snackar pappa om attt byta lås, aldrig nånsin gå någonstans utan att regla och låsa femton dörrar.

världen är en ond plats! OND!

nu ska jag iväg och fika hos min kära moster och morbror. 

jag såg fram emot ett trådlöst nätverk på bussresan mot det vackraste av landskap. och det är ju trevligt. i de två minuter det tar mig att läsa bloggarna jag följer. nu är det tråkigt.

15.22

18.40 är jag i ljusdal.

har jag lite att göra eftersom jag bloggar hela tiden.

fridatiden i kväll var energigivande som vanligt, och nu uppmanar jag er alla att hänga med oss på buffe på nh i morn!

jag är superledig i morn. men ingen julshopping här inte. det blir en bra bok och sedan styrelsemöte på kvällen. 

rött vin är bland det godaste som finns! det är ett faktum.

jag har försökt låta bli... jag tycker egentligen det är larvigt att lägga ut bilder på heta människor på bloggen. men alltså... ni måste hålla med, han är obeskrivligt het!?!

det blir inget vidare.

jag tror verkligheten har hunnit ikapp mig. eller så är det sömnbrist som gör sig påmind. 

min mor har problem med att säga nej. jag också tydligen. jag känner mig överkörd och ynklig. det är inte fel att säga nej. gör det ibland k.

det är skönt att det släppt i alla fall. tårar rann äntligen. inatt.

men jag kan inte sova. det går inte.

jag har funderat över vissa egenskaper hos mig själv som jag skulle vilja ändra på eftersom jag tycker de ibland hindrar mig. 

jag är:

- självkritisk och ställer höga krav på mig själv. det gör i sin tur att jag aldrig kan slappna av ordentligt samt att jag även ställer, då och då, orimliga krav på andra.jag tycker det är jobbigt.

- oerhört rädd för att vara i vägen för andra och ta upp för mycket av deras tid. den rädslan är kombinerad med rädslan för att jag inte betyder lika mycket för andra som de för mig. kan i sin tur kopplas till att jag har svårt att berätta för betydande människor i min omgivning vad de betyder för mig.

jag har tagit upp det förut och jag har till viss del blivit bättre. slutat ställa alltför höga krav på mig själv och andra. tycka att det är okej att ta upp någons tid. men ibland gnager tankarna. 

eller så inbillar jag mig att det bara är den dåliga självkänslan som gör sig påmind ibland, och det egentligen är så att de flesta är jävligt less på mig. ha ha, jag kanske bara är helt självcentrerad!

nu tycker jag att nattdravlet får vara över och jag får sova. snälla-

igår var det sittning. idag mår jag bra. det är underbart. också frustrerad. vad gör jag idag?

jag ligger med ett stort leende på läpparna. det är nåt som är fel. kan inte sluta le.

söndagar är förövrigt mina favoritdagar, men inte förrän klockan 6. 

hela veckan har varit hektisk. ändå kom jag hem tidigt idag och tänkte att jag skulle ta tag i saker som att städa, handla etc. men det gick inte. fastnade som vanligt i soffan och ringde på pizza. i helgen måste jag. plugga. städa. tvätta. handla. ska hinna med en fest på lördagskvällen också.

det ska i alla fall bli stjärnglans att festa med frida. frida. frida. hon är bra. hon skrev nyligen ett blogginlägg om att hon inte riktigt kommer överens med norrland. jag blir livrädd att hon ska överge mig och staden en kall vinterdag. ta med sig pojkvän och byta till en mer sydligt belägen studieort.  å andra sidan har hon långt kvar på sin utbildning och jag hoppas att hon när snön smälter och solen återvänder hittar glöden i norrland igen. 

jag har snart bott i umeå i två år. helt galet. jag ser tillbaka på två år med ett kluvet intryck. jag mådde inte bra det första året av olika andledningar - men att inse hur mycket bättre jag mår idag är fantastiskt. jag är knappast samma person. men ändå finns hon kvar där.

vet egentligen inte vad jag ville komma fram till med det här inlägget. men här i umeå har jag lärt känna så många underbara människor och lär hela tiden känna nya. jag vill inte att studietiden ska ta slut.

åndå finns det stunder av en väldig tomhet. antar att det är därför jag skriver det här nu, en stund då tomheten ekar. 

jag vill avsluta med att berätta att jag mår bra, mycket bra till och med, men att jag vissa stunder måste få må lite dåligt för att uppskatta att jag mår bra.

nu ska jag ha kattistid med en bok och ett glas vin? eller kanske skippar vinet...

tänk om du sara också kunde flytta till umeå! inget vore bättre.